Vet inte var jag ska börja eller vad jag ska skriva.. Men känner att jag måste skriva av mig... Alla känslor som känns så overkliga.... Om bara Haylie inte hade vaknat just kl ett, om jag inte hade behövt gå upp o sätta i nappen.. Jag slänger ju alltid ett öga ut från hallfönstrena uppe på övervåningen. Ett öga på huset bredvid som jag ett år tillbaka kännt ett obehag över.. Sedan han börjat umgås me dom två människorna.. Bilderna maler i huvudet hela tiden. Jag visste direkt att något inte va som de skulle när dörren stod vidöppen kl ett på natten i minus grader.. Kort senare kommer ambulans.. Dörren står fortfanade vidöppen, jag önskar nog att dom skulle ha stängt den efter sig. Mitt hjärta har nog aldrig slagit så fort... Väckte Micke o sa jag tror han är död.. Sedan kommer polisbil efter polisbil efter polisbil.. Micke o jag stod i fönstret hela natten. Polisen visste att jag va vaken så dom va inne o ställde frågor. De e så overkligt! Blixtrarna inne från huset ifrån polisens kamera, så overkligt. På morgonen kom radio, tidning o tv. Just då hade vi nog inte riktigt tagit in de som hänt, de vi såg. Senare framåt kvällen börjar både Micke o jag må så jävla dåligt av detta, när vi sakta börja fatta att detta har verkligen hänt. Obehags känslorna bara kryper över oss. Polisavspärrningen på våran tomt som fladdrar i vinden skrämmer mig lite. Vi går o lägger oss vid halv nio tiden, sjukt trötta efter att inte ha sovit nåt fredagsnatten. Har knappt velat va på övervåningen för man blickar alltid ner mot huset automatsikt. Polisen har inte släckt lamporna i huset utan lämnat de precis som de va i fredags natt. O de stör mig så fruktansvärt! Kan dom inte bara släcka ner allt ljus där nere. Så Micke drog ner persiennerna i hallen där uppe för vi skulle slippa se de upptända huset. Micke o jag går o lägger oss, håller om varandra hårt o me en liten lampa tänd, något som aldrig hänt innan.. Vill alltid ha de helt mörkt, men inte i natt..


Dom sitter nu anhållna för mord båda två. Får dom inget straff, o släpps, o ska bo i huset kan vi inte bo kvar. Finns inte en möjlighet att vi bor kvar här me våra små barn. Men vem fan skulle vilja köpa vårt hus nu.. Me dom som grannar.. Nej, bara o hoppas så innerligt att dom få sitt straff! De måste dom få!